Ni som har besökt de så kallade turist och party ställena i Turkiet så som Alanya och Side är nog välkända med alla inkastare som jobbar på barer och restauranger. När man vandrar igenom de mindre gatorna i städerna för att kika runt vart man vill gå och äta eller vart man vill sätta sig och ta en drink så kommer det ofta fram unga män och drar i än och försöker få in än på det stället som de jobbar på. Vissa är väldigt trevliga medans vissa kan vara lite väl påstridiga. Detta fenomen har både uppskattats och störts av många. Vissa gillar uppmärksamheten och tycker att det är kul att prata med de som jobbar i barer och restauranger som inkastare medans andra hellre skulle uppskatta att gå i lugn och ro och kika på menyer för att sedan bestämma ställe att äta på.
År 2000 beslutade Turkiet att förbjuda inkastare. Något som jag iallafall inte märkte av alls. Däremot så bestämde sig Alanya för ett par år sedan att rita upp linjer på gatorna i restaurang och barområden. Dessa linjer måste inkastarna stå bakom och de får endast röra vid dig om du går utanför dessa linjer. Detta resulterades i att du kan gå på gatorna (om du går i mitten) utan att folk kan röra vid dig. Problemet är dock att dessa gator är fullsmockade med folk vilket gör att du lätt hamnar jämte linjerna där inkastare står och sträcker sig ut. Det är dessutom fortfarande inkastare som står och ropar och skriker om deras mat och dryck.
På senare år har detta nu blivit ännu mer strängt. Inkastare ska vara helt förbjudet i Turkiet vilket har visat sig bli väldigt uppskattat. Inte bara bland turister utan även bland butiksägare och många restaurangägare som inte har använt sig av inkastare. De säger att de föredrar att låta personer gå förbi och läsa på menyn i lugn och ro, väljer de sedan att gå vidare så önskar de dem en trevlig resa och välkommen tillbaka senare eller vid ett annat tillfälle. Detta tycker de flesta restaurangägare känns mer effektivt och framför allt mer trevligt. Jag är villig att hålla med i detta. Jag uppfattar det som mer professionellt när man i lugn och ro får kika på menyn och blir trevligt bemött vare sig man väljer att äta där eller inte.